Dagens Nyheter – 13 september 1869, sida 1

— 145 — Min vän, att hålla detta, blef mig omöjligt; jag SKFef -ocK jäg Har mottagit bref från honöm: : Huru jag eljest skulle ha förmått lefva skiljd från dig, förstår jag icke. Hven förnärmar jag dermed? Min. man? Kan Han verkligen begära, att hans hustru skall upphöra att skrifva till den, hon Käller åf? Icke gerna! Jåg ger ju honom rätt att föra Korrespondens med hvem han behagar, och jag förmodar, att Ham har nog förstånd att vara lika liberal mot mig, i synnerfiet som hän icke euös frågat mig, Hvem det är som skrifver till mig: VSkall jag då beröfva mig den enda tröst, lifvet eger att bjuda mig? Nej, det vore att gå något för långt. . Det är för mig ett behof att erfara, det jag är. älskad) ock denna tillfredsställelse skänkes mig af Atldreas bref... Du håller af mig, det vet jag, men icke så som Andreas. För Konom är jag allt. :Tag bort denna ljufva visshet, och jag skall icke utKärda att lefva. Mitt Hjerta slår oroligt, emedan detkänner, att du blir mycket missnöjd; men jag måste det oaktadt tala dem osminkade sanSD råk. Du skall icke taga din vänskåp: mig, emedad du icke kar begå en sådan grymhet, och jäg bönfaller derför: förlåt din stackars Ester; som säkert