Dagens Nyheter – 13 september 1869, sida 1

— 145 — skönhet och älskvärdhet, beskref huvu kär min aflidne svärfäder Varit och hurw präktigt det den tiden var på Lybo. SR Prostinnans ord innehöllo endast beröm, något som jag aldrig förr hört. Marianne Malmberg var således en högst ovanlig personlighet. 1 Prostinnan lät förstå, att det varitmycket mystiska händelser på Lybo, detsista åretyi synnerhet under den tid; du vistades der. Mitt: sinne blef: af hennes tal oroligt; och bara jag tänkte: på min mansstyfmor; föreföll det mig, som omjag borde: vara rädd för henne. Förgäfves läste jag igenom de bref, jag erhållit af henne, hvilka; då jag mottog dem, förtjuste mig; de förmådde nu icke lugna mig, och jag drömde hekö den natten om Marianne Malmberg: Tant Juliana, Hilda och jag gjorde. den följande morgonen :en promenad. Talet föll åter på min mans styfmoder. — Hon är: den skönaste qvinna, man kän tänka sig, förklarade taut Juliana högtidligt, och så utmärkt till sin karakter, att det icke ges någon, som med henne kan jemföras. Glad och qvick är bon, iatagande mot alla, män som qvinnor, så att en hvar med nöje ger heaur första rummet. Det vore något, kära Ester, om divliknade -henne; då hade ditt äktenskap sett annorlunda ut, än det nu gör. Min enskikdw öfvertygelse är, att Mariannes: styfsöner alDE GIFTA, BERÄTTELSE Af ZAMORI 19.