Efter första veckan, sedan du rest, var jag ganska artig mot min man. Jag till talade honom, då vi träffades; jag sjöng. då han bad mig, och jag frågade honom artigt vid frukosten, om han behagade mera kaffe. — Jag ansträngde mig att vara så uppmärksam som möjligt; öm och hjertlig kunde jag icke vara. Det var ganska ansträngande att hålla u: med artigheten Gud ska veta, att jag aldrig stått ut dermed, så framt icke tanken på dig uppehållit mitt mod. Nu kommo följderna af mina artigheter, och dessa voro bedröfliga. Erik började att spela samma rol, som då vi voro förlofvade. Han berömde min sång, kysste mina händer och sade, att han höll af mig. Vackra:saker hemfördes, allt hvad han ansåg kunna roa mig, fick jag Ständigt fjäsade han omkring mig, något som stämde mig illa till mods, emedan hans hjertlighet erinrade om huru väl han spelat sin rol, då han friade. Jag kände:-mig mycket retad. Med bästa vilja i verlden kunde jag icke afhålla mig från att uttala ord, som icke voro så särdeles vänliga. Du vet att jag tycker mycket om konfekt. Min man har icke en enda gång varit i staden utan att medföra sådan hem åt mig. Han gjorde så äfven under fästmanstiden. Hvarje gång han gaf mig en dylik påse, kände jag blodet bränna på mina kin