Bref från Norrland. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Hudiksvall den 4 september 1869. Mitt förra bref afslutades med en (ofrivilligt) oriktig uppgift, hvilkeu härmed rättas. Jag uppgaf nämligen, att prisskjutning med bärvarande skarpskytteföreningar skulle hållas i Hadiksvall i söadags. Den omnämnda prisskjutningen blir först söndagen den 26 dennes, hvaremot några skarpskyttar härifrån begåfvo sig till den stora täflingsskjutningen i Stockholm med den ångbåt, som: afgick härifrån förliden söndag. Hvad Hudiksvalls skarpskytteförening för öfrigt beträffar, så har kåren smält ihop betydligt, och isynnerhet vid exerci: öfningarne lära de tillstädeskommandes artal starkt påminna om Döbelns-bataljonerna vid slutet af finska kriget. I målskjatningarne lära kårens medlemmar dock deltaga mera mangrannt. Efter några dagars ohyggligt kallt och stormigt väder började väderleken i går att återigen blifva behaglig med sol och mildare luft. Jag tog mig derför en promenad genom den lilla stadens alltid städade gator, och då jag på en vägg å ett ganska täckt beläget hus såg målade orden tFrisk OC., begaf jag mig dit in för att få se den fabrik, der det vidtberömda snus, som af bönderna fått namn af Friskens blåa B, tillverkas. BSjelf icke snusars, ehuru jag, som andra tjenande bröder, nog fått smaka på både Virginia och Majors-snus, tyckte jag ändå, att det kunds vara intressant nog att iå ett, om också dunkelt, begrepp orm snustillverkningen, i:ynnerhet som jag skulle vilja föreslå att allt shundsnus utbyttes mot en ärlig pris svenskt 4gyse-snus, då man med ett gladt prosit kunde ersätta månget onödigt, opassande och till sina följder ofta mer än obehagligt ord. Men lemnom alla snusförnuftiga reflexioner, och låtom oss i stället inträda på Friskens gård. Det är en täck gård, på trenne sidor innesluten af anspråkslösa, men beqväma och väl underhållna byggnader samt prydd i midten med tvänne höga aspar, och på den fjerde sidan beskuggad af popplar och syrener, med en liten vacker trädgård der invid. Fabriksbyggningen har åtskilliga förbjudna ingåogar och hemliga rum, dit ingen avedkommende får sticka sin näsa. Här är, liksom vid gevärsfabrikerna i Preuisen, alles Geheimniss, och det var icke möjligt att af fabrikens egare, som för öfrigt med all välvillig uppmärksamhet var ciceron, derinom få reda på något mera än att tobaksbladen först torkas oeh så malas. Blandningen ? Jo pytt fick ni vetat! Nej, den utgör just sjelfva den hemliga konsten och detarcanum, sota förskaffat Friskens snus dess renommå, och som gör att af detta snus skickas stora qvantiteter ut kring allo lande. I fabriksbyggningen funnos icke mindre än 4 kölnor eller torkrum. I dessa, hvilkas golf voro dels stenlagda, dels belagda med jernplåt, var det hett som i pörten och osade för öfrigt tobak, så att det var en lust och glädje deråt; och i qvarnen, som drifves af en 8 hästkrafters åogmaskin af J. C. G. Bolinders tillverkning, börjades nysningsprocessen, hvilkan steg till sin höjd, då man kom in i de rom, der det färdiga snuset låg sorteradt i stora fack (öppna lårar) utmed väggarne. Här skedde också inpackningen iträkaggar, eller så kallade hel-, halfoch qvartsfjerdingar, med resp. 40, 20 och 10 skålpund i hvarje. Denna inpackning fordrar också sin särskilda talang, och för att förekomma bedrägeri förses hvarje fjerding med stämpeln eFrisk O. Hudiksvall, dera! ett större aftryck lackas i den ena och ett mindre iden andra bottnen af fjerdingen. Vid denna snusfabrik, som endast sysselsät