Dagens Nyheter – 10 september 1869, sida 2

kärlek. Ester förutsåg också, att den dag icke var långt borta, då hon på Andreas skulle öfverflytta den kärlek, hon en gång hade hyst för mannen. Hon hade då hämnats. De band, som höllo henne fjettrade vid denne ovärdige make, skulle brista, och då skulle Erik inse, att hon varit värd ett annat intresse än egennyttans. Så tänkte Ester efter läsningen af Andreas bref. Hon ansåg det för en källa till glädje, men i sjelfva verket var det endast en balsam på den sårade egenkärleken och ett medel, hvarigenom hon hoppades taga hämd på den man, som svikit henne. Nanny hade varit på afskedsbesök. Kommen nära bruket, observerade hon Ludvig, som kom mot henne. Han vinkade åt kusken att stanna. — Tillåter Nanny, att jag åker med hem? frågade han. Nanny svarade jakande, och Ludvig tog plats i droskan. — Du reser i morgon? började Ludvig. — Jag gör det, och du gillar mitt aflägsnande? d — Huru skall Ester kunna lefva utan ig? — Bra, hoppas jag. Du har ju sagt, att det skall bli bättre, bara jag är borta. — Nanny, jag vet i denna stund icke