Dagens Nyheter – 10 september 1869, sida 2

-—-— LOU Nanny samtyckte och Ester skyndade in till sig. Erik och Ludvig voro icke komna upp från bruket, så att ögonblicket var gynnande för en töte-å-tete. Samtalet mellan brukspatron och Nanny anse vi oss icke behöfva redogöra för, efter vi icke äro lika intresserade derafsom Ludvig, hvilken stannat under de uppslagna fönsterna för att lyssna. Han var likväl icke lycklig i sina bemödanden, ty han uppfångade endast de sista fraserna, som uttalades, och de voro icke. särdeles upplysande. Han hörde nemligen Roman säga: — Min tillgifvenhbet är och förblir orubblig, och glöm aldrig att du kan förlita dig på den i alla skiften. — Huru tacksam är jag icke för denna örsäkran, svarade Nanny. — Han har fått ja, tänkte Ludvig. Min sköpa svägerska förnekar icke sin karakter och jag dåre, som började tro mig hafva begålt ett misstag vid bedömandet af densamma. Ludvig trädde in i salongen. Nanny satt nu vid ett af fönsterna och samtalade med Ester, som såg ytterst bedröfvad ut. Erik och Roman promenerade af och an i salen. Romans röst hade en egen klang, då han talade, så tyckte Ludvig. Salongen var, som vanligt om aftnarne,