— 1090 — hvad jag skall tänka om dig; har jag gjort dig orätt, eller är du .. . — En beräknande qvinna, afbröt honom Nanny. Antag detta, så löper du ej faran att ha idealiserat min karakter. — Jag fruktar att icke kunna göra det, svarade Ludvig med ett tvunget leende. — Man kan hvad man vill, och att tänka illa om nästan brukar icke vara svårt. — Du är ond på mig? — Icke det minsta, men jag önskar att du förblir i din uppfattning; du bör ha grundat den på sådana iaktagelser, att den icke kan rubbas; eljest skulle du väl icke så ofta låtit andra få del af dina tankar om mig. — Nanny, nu är du orättvis. Jag har på sednare tiden icke anfallit. dig. Hvad mitt omdöme om dig angår, så har jag icke kunnat bilda mig mer än ett om den qvinna, som varit kär i Erik och, oaktadt hon var älskad tillbaka, gifte sig med Carl, derför att han ansågs för den mest gynnade sonen. Vidare var du orsaken att Erik skickades utrikes, för att trösta sig, och efter allt detta gjorde du din nan föga lycklig. — Jaz trodde dig icke vara så kortsynt, yttrade Nanny iikgiltigt, men det är rätt bra att så är. Jag skall emellertid söka försona mig med ditt oblida bedömande af mina handlingar,