Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 2

— 123 — Eriks ansigte antog ett mildt, nästan bedjande uttryck. — Frågar du mig, detta? Nanny blef purpurröd och ögonen blixtrade. Jag ett nådehjon i ditt hus; jag mottaga min existens af dig. Nej aldrig! Förr tigger jag mitt bröd af andra. Du visste att detta. skulle hända, och derför sökte du genom ett ädelmodigt bedrägeri narra mig. Jag hvarken kan eller skall anse de 5000 riksdaler, du skänkte Carl, för mina. — Nanny, dessa pengar har din man fått; de voro hans, då han dog, och de äro dina, --Må vara att de lagligen tillhöra mig, men moraliskt göra de det icke; Jag skänker dem tillbaka till Lybo. Kunde jag förutsätta att jag blefve rik, skulle jag återbetala allt, hvad du för Carl gifvit ut. Nu un jag det icke, och derför lemnar jag ditt us. — Nanny, du har lofvat den döde att stanna här, utropade Erik, du kan icke gå bört, du är bunden af ditt löfte! — Löftet gafs på grund af en osanning, och inför sanningen eger det icke någon giltighet. Tala icke med mig om att jag skulle stanna, det innebär nu en förolämpning. RN — Du öfverger således Ester, som afgudar dig. Du öfverger ett hem, der din närvaro varit den enda sammanhållande län