Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 2

Bref från landsorten. Upländ, norr om Upsala d. 3 sept. 1869. Här, såsom i större delen af vårt land, har årsgrödan visat sig ovanligt riklig, och särskildt har höskörden varit mer gifvande, än på långliga tider varit fallet. Den nyss slutade rågskörden har dock icke gifvit ett fullt tillfredsställande resultat, enär rågen blifvit något mältad till följe saf den ihållande regniga väderlek, som rådde under bergningstiden. Ny råg säljes i Upsala till ett pris af 12 å 13 riksdaler pr tunna. — Höstsådden af detta sädesslag är ännu på de flesta ställen icke afslutad. Inbergandet: af -hvete pågår under gynsam väderlek och gifver ett mycket godt resultat. Deremot är kornet till största delen oskuret, liksom hafren; -båda visa. sig-mycket lofvande. Potatesblästern är af frosten illa åtgången, men rotknölarne äro mycket utvecklade, oc bör denna rotfrokt, efter nu varande förhållanden att döma, gifvaren skörd öfver medelmåttan. Af väderlekens beskaffenhet under den nu ingångna veckan beror mycket; blir den: gynsam, torde inom denna tid kornet — ett huivud:äde för denna ort — på de allraflesta ställen vara inbergadt. i Man berättar från Upsala, att erkebiskop Reuterdahls bekanta orationa till förmån för skoians förening med. kyrkan haft. ett bestämdt mål i sigte, i det att ett för erkebiskopen. icke obekant förslag sedan blifvit framstäldt, gående : ut derpå, att i det nybyggda skolhuset hädanefter offentlig gudstjenst söndagligen :skulle hållas. Särskildt skulle -derigenom beredas tillfälle till en för skolans lärare och äldre lärjungar gemensam nattvardsgång. Emellertid har detta förslag icke gått igenom. I. Westra Wingåker den 25 aug. 1569. Herr redaktör! Stadd på en resa i Sörmland, inträffade jag i dag på eftermiddagen härstädes. Redan innan jag framkom till Åsens gästgifvaregård, möttes jag af en mängd allmoge, mest fruntimmer, som med. gudsnådliga miner -helsada på mig. . Jag trodde att någon större begrafnisg förevarit, men på förfrågan fick jag det svar, att bär hållits missionsmöte. Detta missionsmöte har bevistats af månghundrade personer. Att hålla dylika möten må nu vara godt och väl, men det är alls icke: godt och väl att hålla dem under brinnande skördetid, då, som nu är: fallet, åkrarne stå öfverfulla med sädesskylar, hvilka taga hvarje arm i anspråk, om de skola blifva väl och lyckligt inbergade; i synnerhet som väderleken bär som annorstädes icke varit särdeles -gynsam för inbergandet. Hvad sjelfva mötet angår, så predikades det på förmiddagen, sedermera disputerades i andliga angelägenheter, hvarvid uppstod en särdeles häftig strid angående ämnet: om tron föregår bättriogen eller tvärtom. Att en hop i andligt högmod och krarrande galoscher utstyrda kolport rer från när och fjerran infunnit sig, är naturligt. Mellan afdelningarne af talen sjöngos på kyrkbacken med flera ställen af utvalda röster pilgrimsoch missionssånger — på melodier sådana som, I tornets djup 0o.g.v. — Fast vänner skiljas åt o. s. v. och som till de gudsnådel!ga orden togo sig högst besyanerligt ut och kommo en att, smått tänka på en katolicism in petto midt i vårt statskyrkliga samfund. — Apråös nous le deluge — efter sexan kommer uppgörrningen, — En kollekt insamlades äfven. — Efter intagen middag på gästgifvaregården fortsattes med tal och sång till kl. 7 på aftonen, då ändtligen allt var slat och de församlade hvar och en pä sitt håll reste till sitt land igen. Hufvudtauken hos de mera sansade och vältänkande bland allmogen var dock den, att allt detta kunde hafva uppskjutits till en lämpligare. tid, och att alla de armar, som nu en hel dag varit overksamma, bättre hade kunnat användas på de med rika skördar fyllda sädesfälten, och i denna tanke instämmer äfven Korrespondenten.