Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 2

Segur dAguesseau: Mina herrar! Vi äro säkerligen: alla beredda att handla och tala i all frihet; jag har för afsigt att göra detta i afseende på ett tal. Jag har med största OM märksamhet afhört detta sorgliga, bedröfvande och skandialösa tal... (häftiga rop på ett stort antal bänkar). Markis de Gricourt: Om hvem talar ni? Presidenten: Man bör akta meningarne, men isyanerhetstalarne. Prids Napoleon: Det är edra ord som äro skandzalösa. Markis de Gricourt: Ja, endast edra ord äro skandalösa. Segur I Aguesseau: Jag skall genast bes be riktigheten i detaf mig sist använda ordet. Presidenten: Herr Segur VAguesseau! Ni har ordet för en personlig sak, annars skulle ni icke erhållit det. Gif ej den talare, som ni svarar, anledning till personliga besvär. Segur d Aguesseau: Jag begär att få rättfärdiga det uttryck, som flera af mina kolleger förebrå mig. Det finnes i sjelfva verket ingenting mera sorgligt, bedröfligt och skandalöst ... (Nytt afbrott. Stort larm.) Markis de Gricourt: Haf i denna sal aktning för kejsarens kusin! Hr Laity: Senaten har med den största uppmärksambet afbört prinsens tal. 4 Segur dAguesseau: Jag aktar alla talares frihet; men man bör äfven hysa aktning för min. Jag upprepar således, och detta är min rättighet, att jag ej känner något, som mera förijenar de af mig använda stränga uttrycken, än dena utmaning till olydnad mot författringen och lagarne, som från denna tribun utslangats af förste prinsen af blodet. (Ny storm). Quentin-Bauchard: Detta rör ej eder per500. Segur d Aguesseau: Man säge nu, om detta tal icke var sorgligt, bedröfligt och skandalöst. (Ny storm.) Presidenten: Öfvergå till den personliga saken. Segur dAguesseav vill äter angripa prinsen, men får ej ordet. Sjelfva Devienne, senstutskottets föredragande, förklarade prins Napoleon vara: en fiends till regericgen. x x Hvad var det prins Napoleon egentligen uttryckte i sitt tal? Jo, att det tagoa steget till den personliga regeringens utbytande mot en konstitutionel bort vara större, de föreslagna reformerna mera genomgående. I betraktande häraf är följaude notis, som meddelas i sammavhang med skildringen af ofvanstående uppträde, synnerligon pikant: Uader det man i Luxembourgspalatiet utfor mot prinsen och visade sig mera kejserlig än sjelfva dynastien, har kejsaren deremot, som låtit för sig uppläsa prinsens tal i dess helhet, olika gånger gifvit sitt bifall till detsamma tillkänna. Quelle nerve il al! utbrast Napoleon III till slut. . Han lät genom general Fleury säga prinsen, .att talst högeligen behagat honom och att han gerna skulle vilja tala med honom.