Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 1

Nanny var icke nöjd; men Ester var af ett halsstarrigt lynne, och endast med mycken möda kunde Nanny få henne attlofva, det hon skulle afbryta brefvexlingen och lemna Andreas bref obesvaradt. TIanan de skiljdes åt, hade Ester lofvat detta, och Nanny hoppades, att hon skulle hålla sitt ord. Det ges emellertid löften, dem menniskor aldrig hålla Till dem hörde det Ester gaf. Det behag, den förbjudna frukten eger för den som en gång smakat derpå, är så stort, att det fordras mycket för att kunna afstå från att fortfarande äta deraf. Ester hade kunnat uppofra mycket för Nanny, men likväl icke att skrifva till Andreas. Hon fann en alltför stor njutning i läsningen af hans bref, att hom skulle förmått afsäga sig den. Hon betraktade också det gifna löftet som för mycket orimligt att kunna hållas, och hon började, då hon blef allena, advocera till förmån för dess brytande. Nanny, som aldrig bröt ett gifvet ord, förutsatte icke att Ester skulle handla annorlunda. Hon hade dessutom mycket att tänka på för egen del; ty hon hade beslutat lemna Lybo, men hon kände att för Ester var det icke nyttigt att bli allena. Upptäckten af hennes brefvexling med Andreas visade Nanny, att Ester icke förstod de pligter hon hade mot sin man. . ——— DE GIFTA, BERÄTTELSE Af ZAMOR. Z6.