Dagens Nyheter – 9 september 1869, sida 1

närvaro gagnar till intet. Jag tror att mitt aflägsnande blir af större nytta. TEstär har ögonblick, då hon icke kan freda sig för svartsjuka. Hon vill icke lyssna till denna känsla, men förmår likväl icke förjaga ekot af det man sagt henne om mig. Tviflet återkommer, utan att hon har kraft att förjaga det. Jag måste resa. En paus uppstod. Gunnar öfvertänkte hvad hon sagt och yttrade derefter: --Kanske har du rätt. Malmbergarne äro svaga för förbjuden frukt. Tluru mycket pengar behöfver du? --Femhundra riksdaler. --Jag läricke genast få en passande plats, och till dess måste jag existera. --Söker du ej upp Marianne? --Vi ha stämt möte i Köpenhamn, men endast för att en kort tid vara tillsammans. Jag kommer aldrig att låta föda mig af mina slägtingar; jag vill arbeta sjelf för min utkomst. Marianne får icke belastas med sin syster, lika litet som Erik med sin svägerska. --Godt, då skall jag försträcka dig de 500 riksdaler du behöfver. Om åtta dagar äro de disponibla hos mig. Nanny räckte Gunnar tigande sin hand. Hon var alltför upprörd att kunna tala, och gubben förstod den stumma, men vältaliga tacksägelsen,