Dagens Nyheter – 8 september 1869, sida 2

— 110 — Carl har sagt mig det, återtog Ludvig, Carl har äfven sagt att han misstänkte det du älskade Erik. Han sökte till och med utforska, hvad jag hade mig bekant derom. — Tyst, Ludvig, lemna de döda i ro och försök att bilda dig ett sjelfständigt omdöme om mig. Du var icke hemma, då jag blef din brors hustru, men du borde likväl begripa, att man vid sexton år icke kan vara en riktigt egennyttig varelse, utan då lätt nog gör sig skyldig till öfverilningar. Nanny lemnade hastigt rummet. Ludvig qvarsatt och stirrade ut genom fönstret. Några ögonblick förföto, och så fick han se henne i trädgården. : Roman lemnade genast de språkande herrarne för att gå emot Nanny. — Hvilket nöt jag varit, mumlade Ludvig, man skall få se, att... att... hon gifter sig med gubben. Roman bjöd Nanny armen och de gingo utför terrasstrappan. — Nu afgörs spelet, och Nanny tänker allt dra en hög vinst denna gång, utropade Ludvig och stod upp för att gå. — Hvad står på? frågade en klar röst från ett af de inre rummen och Ester trädde ut. — Är du redan vaken, jag trodde du ännu sof middag, sade Ludvig försmädligt.