Dagens Nyheter – 7 september 1869, sida 2

rande ännu mera aflägsnade hans hjerta från dig? — Nanny, Nanny, icke ens för din skull förmår jag det. Vid Eriks åsyn. fly alla vänliga känslor, och jag rår icke mera om mig sjelf. Hans närvaro uppretar mig; jag blir vid dåligt lynne, bara han öppnar läpparna, och det förefaller mig, som om allt hvad han säger vore idel osanningar. Det förtörnar mig att han talar vackert, då hans: vackra ord endast äro falskhet. På mina knän besvär jag dig att icke bedja mig om det omöjliga; och omöjligt är det för mig att vara vänlig mot Erik. Oaktadt dessa böner sökte Nanny bevisa Ester nödvändigheten af att hon gaf sig mödan taga reda på Eriks verkliga karakter och icke dömde honom efter sin fantasi. Ja, det var enligt Nannys uppfattning Esters pligt att göra det. Ester åhörde henne och grät, men förklarade ändå, att hon icke kunde följa Nannys -råd. — Må aldrig den dag komma, Ester, sade Nanny, då du ångrar att icke ha lyssnat till mina råd. En aning säger mig, att du får svåra sjelfanklagelser. På söndagsmorgonen helt tidigt begåfvo sSvägerskorna sig till kyrkan. Ester skulle i förbifarten helsapå sin amma, klockarens hustru, och Nanny besökte för första gån