Dagens Nyheter – 7 september 1869, sida 1

med frågor. Ester kastade sig på knä och bönföll, att Nanny icke skulle fördölja något, utan sägå rent ut om Erik hade älskat Nanny. Hon, Ester, hade styrka att höra detta och mycket mera, blott Nänny talade upprigtigt. Nanny mottog dessa frågor, böner och tårar med fullkomligt Tugn. — Är du svartsjuk? frågade Nanny i en ton, Så fri från all Sinnesrörelse, att den ljöd kall i jemförelse med Esters upprörda stämma. — Svartsjuk på Erik! upprepade Ester och blef blossamde röd. Huru kan du förutsätta något dylikt? Jag kan ej bli svärtsjuk. på den jag icke älskar, men jag vill veta, om det är kärleken till dig, som beröfvat mig hans hjerta. OQO, Narny, förstår du icke, att jag skulle kunna förlåta, om han älskade dig, att det vore en välgerning, om du 8ade mig detta, emedan det vore en ursäkt för Erik. Nanny drog Ester till sig. — Du är ett barn, som ännu icke kännör ditt eget hjerta, sade hon. Se mig i ögonen Ester och säg, tror du, att jag skulle vara under samma tak med din man, ifall han vore kär i mig? Inser du icke, att hvad du nu förutsätter, innebär en förolämpning mot mig? Ester blickade ia i Nannys ögon. och Jäste der sanningen af hvad hön. sagt.