Dagens Nyheter – 7 september 1869, sida 1

-— TUO kade sin unga husbondes hand. Erik såg på hunden och mumlade: — Pu här! Feliz Viftade Med Svansen och blickade på honom med sina trofasta ögon, liksom hän velat bedja om något. Erik klappade den stumme, trogne vännen på hufvudet och sade: — Kom, låt oss gå! Du har rätt, Felix, här är oss icke godt att våra. Erik vände sig från taftan och fick genom denua rörelse ett annat porträtt för sina blickar. Det var porträttet af Eriks stamfader. En man, ryktbar för det sätt, hvarpå han skötte sitt brak, och för det gagn han gjort genom att söka förbättra jernhandteringen. Vid anblicken af honom klarnade Eriks pahna och han utropade: — Hvad, min käre stamfader, säger du om att en af dina sonsöner suckar och klagar för qvinnors gkull? — Du finner det vekligt, du, Som lefvat Och verkat i och för jernet. Godt, jag vill söka följa ditt exempel. Lybo bör än en gång kunna bli ett mönsterbruk, såsom det var under din tid. Felix hoppade omkring Erik och rusade glad mot dörren. Tster hade följt Nanny in i hennes soft rum och började genäst bestorma henne