oo AVR Äfven Esters vänskap hade antagit en allvarligare karakter. Ester läste och musicerade för Nanny, resonerade öfver de böcker hon läste, berättade små roliga nyheter från staden och utvecklade i umgänget med henne så mycken mildhet och älskvärdhet, att hon för Nanny framstod i en ny och intagande dager. När våren åter aflöste vintern, var Nanny äntligen fullkomligt återställd. Hon fick doktorns tillåtelse att göra små utfärder i fria luften, och då trädgården stod smyckad i blomsterskrud, hade hon återvunnit krafter nog, för att helt ensam vandra omkring. Månader hade Olga slumrat i sin graf, vid fadrens sida i Malmbergska familjgriften, men Nanny hade icke varit der. Hon bäfvade för att besöka kyrkogården. Det var en lördagsafton. Nanny och Ester hade tillbragt hela eftermiddagen i parken, den förra läsande högt för den sednare, som var lycklig öfver att få vara ensam med sin älskade Nanny. De unga damerna hade slutat sin läsning och voro på återväg från parken, för att i Ludvigs och ingeniörens sällskap intaga qvällsvarden. Erik var bortrest. — Ämnar du dig i kyrkan i morgon? frågade Nanny. — Tycker du, min engel, att jag skulle fara från dig för att åhöra prestens,trå