Hon -hade -ett mildt bedjande uttryck i röst och bliek. Roman fann sin vackra dotter så intagande, att det blef honom omöjligt att spela missnöjd. Hade han kunnat visa sig sträng, hade han måhända tvingat Ester att förändra uppförande, men Roman tänkte nu icke derpå, utan omfamnade och kysste dottern, försäkrande henne att han icke kunde vara ond på sin lilla älskling, och så bjöd han henne god natt. — Svaghet, svaghet, tänkte Nanny, då hon räckte farbrorfriaren handen till afsked. — Hvilken ståtlig qvinna; så mycken takt och förstånd! tänkte Roman, då han for hem, och glömde alldeles att beundra sina hästar. Den aftonen gick Nanny direkt. in till sig, utan att först prata en stund med Ester, såsom hon eljerzt brukade. Lilla Olga sof. Den unga modern trädde fram till hennes bädd och betraktade det gofvande barnet. Med händerna stödjande sig mot sängkanten, stod hon lutad öfverden lilla. — Första gången jag gifte mig var det för hennes skull, som då egde mitt hela hjerta. — Jag blef icke lycklig i mitt äktenskap, och jag blef misskänd af alla. Nu, min ljufva älskling, kan jag genom att för andra -gåsgen gifta mig utan kärlek göra dig rikoch oberoende. : Hvad gör det väl då, om jag åter skall. bli olycklig? Hon kysste det sofvande barnet, reste