Dagens Nyheter – 6 september 1869, sida 1

hvarandra; åtminstone tycks du, kära Ester, ha gjort detta till din uppgift, Det skulle icke alls förundra mig, om Erik vände håg och tycke från dig och på någon annan: Ester blef ännu varmare, ögönen blixtrade och hon öppnade läpparna för att svara, men fadren lade sin hand öfver dem. — Kom mig icke att ångra det jag varit god mot dig, yttrade hän strängt; du gör det, när du, såsom nyss, uttalar ord, öm ve pr om dålig uppfattning och dåligt jertå. Ioma tog dotterns arm och lade den i sin. De gingo upp mot byggningen: Erik och Nanny följde efter, mer utan att någon af dem yttrade ett enda ord. Nanny såg ovanligt tankfull ut. Brukspatronen stannade på Eybo hela aftonen. Nanny skämtade med Ester och pratade med de andra, så att molnen på de församlades pamnor ljusnade; och hon hade den tillfredsställelsen att se allas ansigten glada, till och med Ludvigs, som icke varit den minst missnöjde. Man åtskildes senere än vanligt. Herrarne hade slagit sig ned på terrassen för att röka; Nanny: och Ester gjorde dem sällskap ändå till dess brukspatron Roman steg upp för att resa. Ester smög sig då fram till honom, lade armen om hans hals och hviskade med smekande röst: — Pappa, är dw ond på mig? DE GIFTA, BERÄTTELSER Af ZAMOR. 130