Dagens Nyheter – 6 september 1869, sida 1

— Hur glädjande att återse dig så frisk. Välkommen tillbaka till lif och helsa. — Tack Erik, svarade Nanny. Var du sjelf välkommen hem! Har du varit i England? — Jag kommer direkte derifrån. Vid qvällsvarden var familjen samlad. Ester hade återtagit sitt trumpna och näbbiga sätt, som hon alltid hade, då mannen var tillstädes. Af den hänrgifna tillgifvenhet, hon visat Nanny, fanns ej längre spår. Under måltiden yttrade Erik, att han icke hoppades, då han reste, återse Nanny så frisk, som hon nu tycktes vara. — Om du hyst en dylik fruktan, inföll Ester, fattar jag icke hvarför du reste. Din oro synes mig något tvifvelaktig. — Möjligt, att den synes dig så, men Nanny tror säkert på att jag varit orolig: Hon vet-att jag aldrig till henne talar annat än hvad jag tänker. Ester blef så het, som om hon fått feber. Plötsligt erinrade hon sig prostinnans berättelse om Eriks ungdomstycke för Nanny. Älskade han henne än? Vid denna fråga . som Ester ställde till sig sjelf, susade det för öronen och svindlade för ögonen. Ester var för första gången i sitt lif svartsjuk. Hon tyckte måltiden varade en hel evighet, och det föreföll henne som skulle hon