vet detta. Jag skall noga öfverväga farbrors Smickrande anbud och efter en samvetsgrant sjelfpröfning ge mitt svar. Brukspatron kysste hennes hand. En gäll hvissling hördes helt nära dem och Ludvig framträdde. Roman reste sig genast, förklarade att han skulle gå och söka reda på sin måg, hvarefter han tog Ludvig under armen och aflägsnade sig. Nanny satt qvar. Luften var lika klar, solen lika strålande, blommörnå lika doftande och elfven lika glänsaände som innan Roman störde henne, och likväl kände hon sig nu helt olycklig. Hon såg sorgset på den leende naturen, ech på ansigtet skiftade uttryck af vrede och smärta. Slutligen antog det en kall rägel. Förståndet hade fattat herrskarespiran och : befallt känslorna att lyssna till dess röst. Med förståndets ögon granskade Nanny sin ställning, fördelarna få samma gång -om skuggsidorna af friareanbudet. Högmod och fåfänga hviskade i förståndets öron: genom detta giftermål vinnes oberoende och anseende, icke allenast för dig sjelf, utan äfven för ditt barn. Det låg något förrädiskt i detta, och förstände: hade stor lust att göra gemensam sak med dessa sina farligaste undersåter, men då ropade bjertat och samvetet: skola