Dagens Nyheter – 3 september 1869, sida 2

ME — Illa, det förstås, men hon kunde ha sagt mig allt detta. — Farbror, hon är mor och hon har svårt att om sonen säga något som kan nedsätta honom i farbrors ögon. Hon befarar alltid att ni skulle bli ond, något som jag icke förutsätter. — Deri gör du rätt, ty på dig kan jag icke bli ond, icke en gång om du med ett nej besvarar den begäran, jag ämnar framställa. Roman tystnade. Nanny blef mörkröd och fick en häftig hjertklappning. — Jag har som ung aldrig i ordets vanliga betydelse älskat någon qvinna, återtog Roman. Min hustru höll jag afhjertat utaf, men kärlek kände jag icke för henne. Den tiden upptogs jag så af affärer, bruket och förkofrandet af min förmögenhet, att allt annat var bisak. Ester har jag älskat mest af alla lefvande varelser, men denna ömhet förmådde icke rycka mitt intresse från affärerna. Genom min systers sjukdom kom jag i närmare beröring med dig. Du upptog snart mina tankar. Vid femtio års ålder har jag således förälskat mig, så att jag för dig skulle kunna uppoffra allt som förut varit af värde för mig. Mitt verksamma lif, mina affärer, jernhandtering och bruken bekymra mig nu föga, Hvad jag än må företaga, följes jeg af tankarna på