Dagens Nyheter – 2 september 1869, sida 2

mig, invände Roman, icke fullt belåten med belöningen. — Farbror! utropade Nanny med väl spelad förvåning. Hon kunde likväl icke afhålla sig från att rodna. — Du tycks anse detta otroligt? — Ja, nästan. — Jag åter tycker det vara den naturligaste sak i verlden. Jag kommer bestämdt att göra det. — Må så vara, genmälte Nanny utan att se på honom, ty hon kände atthans ögon voro fästade på henne; det hindrar väl ej att farbror kan ha sin syster hos sig? Skulle den blifvande frun icke tycka om att hon stannar, kan det väl då ställas annorlunda. Farbror vinner alltid ett; att till dess ni blir omgift, ha tant Carolina, som gör ert hem behagligare. Jag för min del skall komma oftare och helsa på, då jag hos farbror kan träffa tant. — Må göra då, men gif mig din hand på att du kommer ofta. — Här har ni den. Nanny lade sin hand i Romans. — Då vi nu äro öfverens om Carolina, vill jag hoppas, att hennes förespråkerska skall befrämja de önskningar, jag under sednare tiden hyst. Nannys hand hade af Roman blifvit qvarhållen, och hon aktade sig att draga undan den eller låta märka, att hon fästade någon