I I TV NU SIR RR rr dresombhifvudstadens eller då större städernas ; befolkning, .medhänsyn till bvilken förhållandena såtminstonb -i:viss mån förändrats; utan det är egestligen tal om den delrafnationer, som lefver sitt egendomliga folklif midt ute i den-egendomliga beaturen. Här möter ögat öfverallt de höga, mörka fjällen; till och med der dalen är jemförelsevis bred och öppen, stå deidock på alla sidor störa oct allvarliga Och stänga utsigten. Denmainklämda fjällvatur småsts nödvändigt återverka påtolks Karbktereny hvilken icke kan vara! litt, öppen och liflig, dåv alla omgifnitgår äro allvarliga; slutna och mörkå: Ljufva, frimodiga otwlefs nadsglada tankar kunhba: icke heller trifvas der, hvarest hvarje dag en förtvifad kamp pågår: mot den hårda naturen; för att at: tvinga henne: det: till difvets uppehälle nödvändiga. Norrmannen har mindre esprit, mins dre jovialitety mindre lifighet ock ratkhet än dansken, mem Har vandra sidan ett tungt allvar, lett inre djup, på visst sött mera förtrolighet med och bättre uppfattning af lifvets stora -förelser. Hela hans utveckling måste gå i en7annan riktning än dauskens, Held hans vandring genoti lifvet måste blifva en helt annan: ängdenåes: Deriör kan han icke trifvas med ossunder samma sociala och politiska former, derför måste äfven dst andliga lifvet i derbåda rikena taga olika riktningar. Skall en varaktig vänskap mellan. de tvänne nationerna åvägabringas, skall det broderliga förhållandet. bli .annat än.ett tomt.ord, som kan användas i talsvid skålar och af-svärmiska pos litidi, så Imåstegrunden; hvarpå det hvilar; vara ömsexidig uppfartning åf det egordom liga lifvet hes de båda folken. Men ei sår dam uppfatining äftadkommet icke gesoM att söka Hhäfra olikheter, fom iCke kun häfvåst der Föonmer blott, när man ideer och erkäaner deska Ouikketer. Ju starkare bemödandena att bortfesönnera desamma blifva, desto mer skola de tillväxs. . Och ,så en sak till. Norge, som.under.en längd af år. likasom slumratutder främmande inflytelse, börjar. pu: vakna still medvetande af att: folket särsem sjelfständig: nation, som: har rätt till och behof af att lefva sitt eget sjelfständiga; nationele, lifis.Det sökersbryta sig nys, . egendoceliga former i alla :riktningan, allt är istillväxt och; utveckling, man märker det tydligen hvarhelst man kommmer deråppe. Det dr ångg Kratter. som föra sig; dä äro kanske .vilds och oordnade. såsom. allt ungt; men så mycket svåiare är det all isvorka på denna-börjaode utveckliag; så att den samMmanfallbr; fed Vår, som under århundraden tillvdxit och antägit fåsta, bestärtda former. Användes tvång, skola resultuterna endast bli motsatta dem man ödikars Den horska and ligå ock sUcials ätvecklingön,, hvilken na befinher sig i sia barndom, skall preeis; såsom ett--annat--gensträfvigt barn-gåi-ea-slideles motsatt rikining mot dea som tvångsåtgärderstfiafreö nn Ivf ! Detta förstå norrmänmiens kanske, tydligare än vi danskar, emedan ds med sina anlag förällfär och -eftertanke feflektera lite djäpar öfver förhålländenar än vi. : Och det säga dsärligt och-rättfram, såsoin deras vana är; de vilje ickeonågön nätmäre politiskt förbindelsö med Dånmatk, emedad de icke kuntia ha nyttå deraf, och gnmedär de behöfvarlugi oehbs tid: för att på egen grutdval bygga tin egen framtida. lycka! (Men de fordta likväl att -ansös förs hvad decisjelfva Verket äro, nämligen: goda skåndindver ien annah mening: De ohysaovarma ocksbrodbrliga känslor för Danmark; och de erkännd af iullt hjerta att de ha mycket onätatt försonå, derför sått de sista gången svekosi nödens! stund: De följa med vårt framåtskridande härnerej de iotres-1 sera sig Nidigt för våra förhållanden, och kommet. faran i mörk: och hotande äunw ex gångrär det intet tvifvelratt ju icke da skola