-— 473 å tilldrog sig. Ska-det icke varalilla tersen? frågade den artiga värdinnan. — Endast några droppar. Ett utmärkt kaffe, men hur vår det med brefvet? utläto sig kaffesfstrarna. r --Niska strax få reda derpå. Kahske att ni kunba chjelpa migutgrunda; hvårför Roman gaf sitt enda barn åt Erik Malmberg, Tant Juliana snöt sig och återtog derefter med en viss -högtidlighet: --Jag var dagen före bröllopetshos Romans: för att hbjelpa fickan, eftersom jag är hennes närmaste slägtinge på mödernet: Jag skulle naturligtvis äfven. se eftersatt allt var i ordning till-den storå dagen och gick derför också in i gubbens rum. sJag försäkrar, att det endast war för satt öfvertyga mig, att tjenstefolket rgjört rTent-riktigt, som jag lade iordning papperen på hans skrifbordy derundersfick jagse:ett bref, som han kastat fråncsig. : Med min: sams vetsgranhet! hade det icke fallit mig in att läsa det, om ej stilen förefallit mig bekant och-jag uppfångat Esters namn. Det möderlösa barnet ligger mig ömt om hjertat skolen I veta. Juliana suckade. Jag läste alltså skrifvelsen, och jag fann med bestörtning, att herr Malmberg helt oförskämdt erkände, att han gifte sig med Ester utan kärlek. Det skedde. alltså för pengatnes skull, har ni hört något förskräckligare? --Aldrig! utropades i korus. DE GIFTA, BERÄTTELSE af ZAMOR 10.