Dagens Nyheter – 1 september 1869, sida 1

mest älskat sig sjelf, sina pengar och sin dotter; men han var likvisst icke en så inbiten egoist, att han med kallt bjerta kunde träda fram till sin systers död-bärd. Allt gammalt groll försvann, och har böjde sig ned öfver den sjuka och framhviskade hennes namn. De båda syskonen sågo in i hvarandras ögon. Försoning och glömska af det förflutua låg i den blick de utbytte. Fru Berg önskade tala med sin bror, och de andra aflägsnade sig. Samtalet räckte länge, och då Roman kom ut, syntes han upprörd. Den sjuka tog afsked af Ester, tackade för den vänlighet, hon på sednaste tiden visat fastern, och anförtrodde derefter sonen i Gunnars vård. Krafterna voro uttömda och alla, med undantag af Nanny,lemnade sjukrummet. Ester följde sin far hem, för att stanna i staden till dess fastern kämpat ut den sista striden. Å Erik for ensam till Lybo och det i en föga angenäm sinnesstämning. Besöket hos fru Berg hade framkallat ganska nedslående tankar, som tvungo honom att anställa jemförelser. Den stackars döende enkans kärlek till sin aflidne man, bildade en skärande kontrast till Esters kallsinnighet för sin. Carolina Berg hade burit fattigdomens börda, broderns vrede hellre än att afstå DE GIFTA, BERÄTTELSE Af ZAMOR. 9.