Dagens Nyheter – 31 augusti 1869, sida 2

AommE—Xt——— 0 —— Pen arkeologiska kongressen i Höpenhamn öppnades i fredags middag kl. 1 i universitetets festsal med stor högtidlighet i närvaro af kungliga familjen och en talrik skara åskådare, som ditlockats af nyfikenhet att få se de många inom olika vetenskaper utmärkta män från flera länder, som der sammanträffat. Presidenten, etatsrådet Worsase, helsade de närvarande kongressledamöterra välkomna i ett vältaligt anförande. Den berömda franska vetenskapsmannen Quatrefages svarade på de utländska gästernas vägnar. På eftermiddagen kl. 5 samlades en stor del af kongressmedlemmarne till gemensam middag i Vincents lokal på Gammelholm. Sedan under måltidens lopp glädjen kommit rätt i gång och isen förmedelst en skål af Worsaae för damerna blifvit bruten, utbragtes en hel mängd personliga skålar, alla föreslagna på fransyska språket. Af främlingarne hyllades företrädesvis den högt ansedde naturforskaren Quaätrefages, veteranen prof. Nilsson och historikerna Henri Martin (som helt nyligen besökte Stockholm). Den sistnämndes skål föreslogs af Orla Lehmann, som erinrade om det varma sätt, hvarpå Martin kämpat för det misshandlade Darmarks sak, Af de danska ledamöterna fingo Worsaae, Steenstrup och sekreteraren W. Schmidt mottogo vackra bevis på församlingens sympatier. Bland öfriga skålar föreslogs af naturforskaren E. Vogt från Schweitz, som har en väsentlig andel i den utveckling som dessa kongresser på sista tiderna vunnit, en skål för vetenskapernas universalitet och den fria forskningen. Efter middagen voro många af medlemmarne ännu tillsammans i några timmar. På aftoben kl. 8 hölls ett konstituerande möte i universitetsbyggnaden. Enligt stadgarne bibehöllos presidenten Worsaae, generalsekreteraren Schmidt och kassören, justitierådet Bang berörda funktioner utan val. Till vice poidoNar utsågos etatsrådet Steenstrup, geheimerådet Fenger, professor Sv. Nilsson, Quatrefages, BE. Vogt och Lisch. Till hedersledamöter af bestyrelsen valdes, bland andra, riksantiqvarien Hildebrand. Af de utländska ledamöter, som armält sig till deltagande i kongressen och hvilkas antal uppgår till inemot 200, nämna: följande svenskar: Prof. Bruvius, hr G. Brusevitz, rektor Bruzelios, baron Diben, riksantiqvarien B. E. Hildebrand, dr H. Hofberg, baron Kurck, hr Mazndelgren, dr Montelius, professor Nilsson, justitierådet Olivecrona, professor Carl Säve, docenten Tegner, dr Ternström, professor Tornberg, docenten Weibult och dr Wittlock. Kl. 1 i lördags hölls åter möts, dervid rektor Bruzelius från Ystad uppläste en längre afhandling om en utgräfning på kusten vid Ystad. Med de genom denna utgräfning gjorda iakttagelser ville talaren bevisa det påståendet, som af många vetenskapsmän, deribland professor S. Nilsson, blifvit vid flera tillfällen gjordt, nemligen att landet i det sydliga Sverige och i Danmark under tidernas lopp sänkt sig; men på samma gång måste han påpeka, att denna sänkning, efter hans öfvertygelse, försiggått långt sednare, än man hittills antagit, eller för 4—500 år sedan. Hr B. meddelade derefter en redogörelse för de olika lager af ler och sand, hvaraf jordep på det utgräfda stället var sammansatt. Vid gräfningen hade man funnit diverse tennkärl, två vapen, hvilka uppenbarligen tillhörde det 15:de århu:dradet, samt slutligen skeletter af oxar, får, hundar, svin och getter, men deremot inga lemningar af djur, som under tidigare perioder uppehållit sig i de skandinaviska länderna och nu äro utgångna. På gruud af den erfarenhet talaren hade vunnit genom att dagligen öfvervaka utgräfningen, var det hans öfvertygelse att landets