ligen mot mig? Att du icke kan tåla mig, synes tydligt. — Hvad jag har mot dig? upprepade Ludvig, det är så mycket, Nanny, att jag icke skulle hinna meddela dig det, om vi än sutte uppe hela natten. Jag kan likväl med två ord angifva alla dina fel: du är intrigant och hjertlös. — Det;var verkligen mycket sagdt i få ord och; en vida mer betecknande karaktersskildring, än sjelfva prostinnan Granskog skulle kunnat ge. På hvilken grund fäller du ett sådant omdöme? — På den grund att du uppmuntrat båda mina bröder, som båda voro kära i dig. Derefter gifte du dig af beräkning med den äldste, fastän ditt hjerta var fästadt vid den yngre. Som hustru har du gjort lifvet ganska bittert för min stackars bror, som lik en dåre älskade dig. När han låg på sitt yttersta, förmådde du honom att af Erik fordra att hans hem äfven skulle bli ditt. Du hoppades måhända, att Erik skulle bryta sin förlofning med Ester, sedan du blef enka; men du glömde att han måste gifta sig till pengar, för att kunna bibehålla Lybo bruk och framdeles lösa ut dig och ditt barn derifrån. Då du gäckades i förhoppnin gen att få bonom till man, slog du dig ned här, för att utså oenighet makarne emellan och på detta sätt bli herrskarinna öf