Dagens Nyheter – 30 augusti 1869, sida 1

--Det får jag icke; förr må vi lefva i strid, och då kan det bli ovisst, hvem af oss två, du eller jag, kommer att lemna Lybo. --Icke blir det jag! bedyrade Ludvig helt tvärsäkert. Du vet att jag, liksom da, har min arfvedel i bruxet. Erik kan svårligen afskeda mig, såsom han skulle kunna göra med en. annan förvaltare. --Han kan lösa ut dig, så väl som mig. --Visserligen, men han gör det icke, emedan -vinsten af hans giftermål då skulle bli ingen, isynnerhet som han endast disponerar hälften af Esters mödernearf. Godnatt, Nanny, du har väl icke något mer att tillägga? --Nej, icke ett ord, då jag ej lyckats förmå dig afstå från dina förföljelser. --Sof godt, sade Ludvig och lemnade rummet. Ordet förföljelser återljöd helt förunderligt i hans öron och förde honom på betraktelser, som aflägsnade sömnen från hans läger. Nanny visade sig redan den följande dagen betydligt förändrad. Hon sysselsatte sig mer än vanligt med Ester, sökte intressera denna för andra saker än romanläsningen, var uppmärksam mot Erik, förbindlig mot ingeniören och vänlig mot Ludvig. En afton, då alla voro samlade i förmaket och Ester satt tyst och drömmande, till