2 1 Ivarjehanda nyheter. En djurtömjare i strid med lejon. Ena förfärlig scen silldrog sig den 18 dennes på e Mm. i hippodromen i Paris Djurtämjaren Lucas hade inträdt i lejonens bur för att som vanligt aflägga prof på det välde han eger öfver de vilda djuren; men knäppt hade han stängt dörren efter sig, förr än Pljoninnan, som låg hopkrupen i n at buren, utstötte ett förfirligt rytande, plötsligt reste sig upp och rasande kastade sig öfver djurtämjaren, som störtade till marken. Imeas ville försvara sig, men lejoninnan lade sina framtassar på hans skuldror, grep honom med tänderna i halsen och släpade honom bort till andra sidan sf buren, der de andra fyra lajonen uppeböllo sig. Här sletsig Luceas med en kraftunstr ing lös från lejoninnam och försökte att resa sig upp, men i samma ögonblick kastade sig denra och de andra fyra lejonen, hvilka likaledes grepos af ett plötsligt raseri, öfver honom; och han föll då ännu en gång omkull, i det han utstötte ett förtviflans skri och miästan doldes under de fem rasande djurens kroppar. Man kan lätt tänka sig, huru de talrika åskådarne skulle bli till mods vid denna syn; nåera fruntimmer dånade, andra sprungo förfärade omkring och sökte en utgång, karlarne störtade fram till buren och ropade på vapen; några, som totalt förlorat besinningen, ropade att man skulle intränga i buren och frånrycka djuren deras byte. Efter några ögonblick visade sid Lucas djurvaktare Pept, beväpnad med en karbin; han öppnade modigt dörren till buren för att komma sin herre till hjelp. Bullret, som uppkom då dörren öppnades, afledde lejonens uppmärksamhet från Incas. hvilken, blödande som han var, ännu egde styrka nog för att begagna sig häraf och resa sig upp. Under det att Pepå oförfäradt gick fram till lejonen, i det han skarpt betraktade dem och skrämde dem genom aflossande af karbinen, hann Lucas släpa sig fram till dörren. I samma ögonblick, han uppnått denna och ville öppna henne, störtade ett af lejonen, rasande öfver att se bytet nära att undslippa sig, fram mot honom, men Pcp6 kastade sig emellan och tillfogade 1ejonet med karbinkoltven ett så våldsamt slag att djuret vek tillbaka, så att Lucas kunde öppna dörren och kasta sig ut. Då Pepå, motshvilken lejonen nu vände sig, såg sin herre frälst, drog han sig skyndsamt tillbaka och slapp, ifven han, lyckligt ut. Och det var i hög tid, ty med blodiga gap och fladdrande mahnar störtade de vilda djuren sig mot buens jernstänrger, i det de beto och ruskade i dessa samt utstötte långdragna tjut: det var ett fasansfullt skådespel. Då Lucas väl sluppit ut ur buren, afsvimmade han; han hade svåra sår ishalsen och längs utmed den ena sidan; hans drägt var hbokstafligen sliten i stycken. -Emellertid mottog publiken efter en kort stund meddelande om, att hans tillstånd, om än mycket beklagansvärdt, likväl lemnade hopp om lifvet. En semtimential äkta man. John Stebaleski, handlande i Pesth, laddade härom dagen. en pistol och sköt sig i hjertat. Han hade förut skrifvit följande bref till en vän: Bäste Ylin! Jag bar beslutat att döda mig i morgon. Lifvet är outhärdeligt. Jag beundrar min hustru, men hon har blifvit så fet — hon som var så förtjusande då jag gifte mig med henne, Farväl min vän; säg min hustru, att jag iötedrar att dö hellre än att bli otrogen mot henne eller att skilja mig från henne på laglig väg. Farväl och beklaga mig a År 6 är 6 en a aa GGN re rr Ra nr