a stå; den bevisar för honom att de missförhållanden, hvaröfver han klagar, icke bero af en arbetsgifvares nyck, såsom han kanske föreställt sig. Följden är att arbetaren antingen finner tig med luga i sitt öde eller gör ytterligare ansträngningar för att ändra, icke sia lön, utan hela sin ställning i lifvet. Ingendera af de:sa verkningar) är ju att beklaga. Med ett ord, det är ett mycket allvarsamt steg att taga sin tillflykt till arbetsinställelsen. Af den bör man endast i yttersta nödtall och efter moget öfrervägande begagna sig. Men å andra sidan får man ej vara alltför rädd för densamma och deri se en stor fara för industrien. Arbetsinställelsen är helt enkelt en strid som, förd med förstånd och på hederligt sätt, kan ba goda följäer för alla. Hr C. Lavollge anser det vara hvars och ens obestridliga rätt att arbeta eller icke arbeta på de vilkor som bjudas; likaledes erkänner han, att arbetarne icke böra förvägras att associera Big, för att så mycket eftertryckligare kunna angifva sitt gemensamma missnöje d. v. 8. att ställa till en a. k. strike. Men häraf följer på intet vis, att man bör rekommendera och tillråda arbetarne en sådan åtgärd. I verkligheten inträffar nämligen högst sällan att arbetsinställelser ega rum, utan att vara åtföljda af våldsamheter eller åtminstone af tvång. De äro derför sorgliga företeelser, som någongång och i länder, der politisk och industriel frihet saknas, kunna verka godt, men i de samhällen, som åtnjuta nämnda fördelar, tager nog arbetet ändå ut sin rätt d v. 8 den del af den förvärfvade vinsten som bör tillkomma detsamma; och i sådana samhällen äro arbetsinställelsersa vida oftare skadliga än gagneliga för arbetarne. os Tr radar ÄR RAS Lå ÄR Tr a AA vs RAR ENN rö ÅRE ta I