jag stå till tjenst och berätta; jag har reda på Roman alltsedan han var pojke. Hans far lär ha haft en egendom någonstans, hvar vet jag icke precist, en slarf var han, det är säkert, och så gick det ut för honom. Han bosatte sig då i Gefle tillika med dottern. Der drogo de sig fram sålunda att han svarfvade och flickan sydde hattar åt modehandlerskor. Sonen, den nuvarande brukspatronen, kom som förvaltare på Grythamra bruk. Här lismade han sig så in i familjen, att husbomden måste ge honom sin enda dotter, för att rädda flickans heder. På det sättet kom han i besittning af en mycket stor förmögenhet. Roman har sedan mångdubblat den, ja, det har han. Det haricke alltid skett på så samvetsgranpt sätt, det kan man ta? för afgjordt, den saken känner då en och hvar, så det är icke värdt att tala derom. Hvad som emellertid är förskräckligt, är hans beteende mot systern. Det förstås, att hon är en qvinna af dålig karakter, men ändå så kunde väl brodern ha haft öfverseende med henne, fastän andra inte behöfde ha det. Hon gifte sig kantänka med en fattig prest, en slarfver till karl, som skötte sig dåligt och gjorde min man mycken förargelse, för han hade varit komminister : vår socken. Han lefde icke länge efter det de blefvo gifta, hvilket var en välgerning Hustrun, Gud bevars, skulle sjåpa sig til