känner sig riktigt stämd för förtroliga meddelanden. Ingenting öfvergår litet småprat så här i skymningen: Å Prostinnan slog sig ned i soffan, förklarande, att hon och Ester, såsom fruar, gerna kunde ta sig en liten treflig stund för sig sjelfva och låta de andra-ros sig huru de behagade. — Jag känner min man, han tycker mest om att få prata med herr Ludvig om jordbruk och jernhandtering, och hvad mina flickor angår, så ha de sin största förnöjelse af adjunkten. Han har också haft sina öden, som jag skall tala om vid ett annat tillfälle. Nu ligger det mig mest om hjertat att veta, huru brukspatronessan trifs här på Lybo bruk. Det är just icke någotlyckoringande ställe, och det har riktigt oroat mig, då jag tänkt på att möjligen någon sorg skulle komma att träffa brukspatronessan här. 1 Jag Ester, som kände sig retad af prostinnans ordsvall och närgångna förtrolighet, skyndade att förklara, det hon trifdes utmärkt väl. Ovisst är likväl, om prostinnan gaf akt på hennes svar, ty hon återtog, utan att fästa någon vigt dervid: — Jaså, fru brukspatronessan känner icke till huru Nanny Gyllenpil blef gift; men naturligtvis vet lilla nåden att Nannys äldre syster var gift med salig brukspatron, det vill säga, hon var hans andra hustru. Det DE GIFTA, BERÄTTELSE af ZAMOR. 6.