Dagens Nyheter – 27 augusti 1869, sida 1

Malmberg, kan du aldrig återgälda, ty det förflutna kan icke förändras, icke lefvas om. Nanny gick. — Hon har rätt, jag är en usling, jag kan ännu icke förlåta, att hon uppoftrade sig. Min pligt bjuder mig att vara tacksam, men menniskan gör sällan sin pligt, och jag utgör icke något undantag från denna regel. Jag kan icke mer än vaka öfver att mitt hjerta ej förleder mig till handlingar, hvilka skulle kunna kränka min heder. . Frik gick till sina rum för att söka hvila, men sömnen flydde envist. Det ges i allmänhet ingenting, som bär frukt så hastigt, som tviflets frör. Ehuru Erik lugnt och bestämdt hade tillbakavisat hvad Nanny sagt om Ester och Andreas, kunde han icke freda sig från en obehaglig känsla, som oupphörligt återförde tankarna på Andreag kärlek till hans hustru, Det var oförlåtligt af Ester att lyssna till en tygellös pojkes kärleksprat, och det harmade honom att denne obetydliga pojke varit nog djerf att våga tala om sina känslor med Ester Malmberg. Eriks sinnesstämning var den följande morgonen, då han inträdde i matsalen, allt utom vänlig. Efter frukosten följde han sin svärfar till staden, utan att säga Ester mera än ett kallt farväl. Han återkom icke på hela dagen. DE GIFTA, BERÄTTELSE Af ZAMOR. 5.