Dagens Nyheter – 25 augusti 1869, sida 2

som icke brydde sig om dig. Det är således alla utsigter, att du skall begå många galenskaper, innan du blir en klok menniska. Den långa kurs, en läkare har att genomgå, kan vara lagom, så att du under den bör hinna sansa dig. Bestämmer du dig för att fortgå på den banan, så lofvar jag att som lån försträcka dig hvad du behöfver, till dess du fått din doktorshatt. Blir du prest, lånar jag dig icke ett öre. Så litet här i verlden bestämmer öfver vår framtid. Gunnars löfte att bistå Andreas med pengar afgjorde hans val. I den sinnesstämning, han var, egde han egentligen blott ett intresse, att snart komma från X. och till ett verksamt lif. Han ville arbeta och han skulle göra det, för att skänka sin mor glädje. Sak samma var det således, om han blef prest eller läkare. Gunnar steg upp för att aflägsna sig, sedan han ännu en stund pratat med Andreas, och sade, då han skakade ynglingens hand: — Du är fåfäng och högmodig, tvenne mäktiga driffjedrar, som vid akademien skola sporra dig till flit, och sedan göra dig till en modern läkare. Jag känner de der herrarne jag, de äro äresjuka och afundsjuka likasom alla andra, och du, min gosse, kommer icke att nöja dig med att få en anspråkslös plats i en provinstad; du skall allt äflas efter att blifva en af hufvudstadens förnämsta doktorer. Farväl med