Dagens Nyheter – 25 augusti 1869, sida 1

dre än 559,000 rdr svensk mil. 7) inbsräknadt follständig materiel, och förenar all. den komfort, hvarpå en resande kan göra anspråk, med fullkomlig soliditet. Jag är väl icko i tilltälle att exakt uppgifva huru mycket som på denna bana kan transporteras, men tror mig icke begå misstag, då jag, såsom intrycket af de upplysvingar, jag derom inhemtade, föreställer mig att lika stora qvantiteter kunna föras på dessa smalspåriga jernvägar, som de, hvilka i vårt glest bebodda land kommsr i fråga att föras på. de dubbelt så dyra, breda statsbanorna. Orsaken, hvarför den smala banan kan, i förhållande; till den breda, ntföra ett större arbete — och med mindre kostnad -— lärer hufvudsakligen ligga deruti, att på den smala banan icke framsläpas så mycken död vigt (tunga lokomotiver och tunga vagnar) som på den breda, hvilken döda vigt endast ökar trafikkostnaden, då — såsom oftast är fallet — trängen måste gå utan att vara full-lastad. Den stora besparing, som är iskttagen vid denna bana, består naturligtvis icke allenast i minskadt torrasseringsarbete, mindre dyra skenor, vagnar, etc., utan ock i mindre och billigare, ehuru prydliga och ändamålsevliga stationshus (stationsbefälbafrarno få ätnöja sig med två rum) och i mindre lyx 1 allmänhet. Så t. ex. vid stenarbeten begagnar tuktad — icke fiohuggen — sten. Vndskifvor, som, införskrifna från England, kosta omkring 2,900 rdr göras nu af trä med jornhjul på krökta railg och kosta icke mer än 400 rår, men äro fullkomligt lika ändamålsenliga som de förra. Af broar äro en stor del och alltid öfver sådana floder, der större timmerflottning eger rum, af sten och jern; men en stor del äro ock uppförda af trä, fullkomligt lika säkra som de förra, men ega icke samma framtida varaktighet. Man anser jerneller träbros företräde i allmänhet helt enkelt vara en finansiel fråga... Der godt trä till billigt pris fås, bygges deraf bro för så mycket billigare kapital, än jernbron skulle kosta, och räntan på besparingen lemnar i sinom tid tillgång att ombygga denramma af sten och jern — med ett ord. man bedrifver jernvägsbyggnaderna praktiskt såsom en förståndig enskild man bör sköta sina affärer, man:beräknar noga hvad man lägger ut och lägger icke ut något för flärd eller för att tillfredsställa ingeniörsfåfärgan. Norge är lyekligt nog att i föreståndaren för sina jernvägsbyggnader ega en man, hr OC. Pill, söm iecke blött är en utmärkt ineniör, utan ock en verklig statsekonom. Ockr:å hafva hans arbeten, isynnerhet den sednasrt utförda Drammensbanan, tilldragit sig en så stor uppmärksamhet i snart sagdt hela den civiliserade verldenr, att ingeniörer blifvit dutskickade från England, från Petersburg, från Finland, från Italien, från Danmark, fråa Canada och från Cap att derom taga den noggrannaste detaljkännedom, hvarförutan korrespondens derom är öpprad från Frankrike, Österrike, Preursen — till och med från Indien och Quebek. Jag tager för alldeles afgjordt att våra utmärkta ingeniörer icke underlåtit att inhemta och skola erbjuda 038 i Sverige: fördelarne saf de mångs, en del måhända små, men sammanlagdt betydliga förbättringar, som utmärka dennarbana. ) Förf. upplyser på ett annat ställe, att den bredspåriga Kristiania—HEidsvoldsbanan kostat 1,290,740 rdr pr sv. mil, den bredsp. Kongavingerbanan 690,457 rdr pr mil, men att de smalspåriga (8!1a eng. fot) banorna kostat: Trondhjem-—Störenbanan 630,888. rdr, Hammar—Evyverumsbanan 389,311 rdr och Drammen—Randsfjordsbanan 547,779 rdr pr av. mil,