2 VU bland qvinnor? Tag mig åtminstonö; med dig bort härifrån! aasDu är en tokaphminclktärd Ester, iaf bröt henne fadren, jagoär härpå! din mans kallelse, försatt söka bringa dig till besinning: fan togiihennes: Håfvud: mellan sina Händer-och kysste de tårfyllda ögonen: —Sitt-musnällt: på mitt knä, fortfor hän; så få vi talas vidj.och.det;skallnu,liksom i, dina, barnaår, lyckas migsatt få dig nöjd och: belåten. Ester -skakade sitt vackra bhifvud! och svarade icke. Romani drog shebne ned på sitt knä. —. Nå, smitt barn, hvarför villodw att: jag skall föra. digshärifrån?! 250, Derför attotant Juliana lemhade mig ett bref, skrifvet af Erik, derutivdran säger sig icke älskanmig; itanätt han gifter: sig derförratt dm och hans far önskardet Han har äfven ,erkänt ått dettarär sånit. — Det var;dumt gjort af honom, han kunde gerna sha föruegkat ;brefvetssinnehåll, utlät sig Roman. Men, minslilla Ester, icke springer en.hustrw ifrån sin man för så litet. — Kallar du det för litetysattiham icke älskar .migylatt, min! farsgersinidotter åt en; manysom ljugit kärlekl: utropades Ester och slog ibop händerna. Huru anser du det möjligt för mig att njuta ett enda ögonbiicks frid mera, då jag gifvit allt af kär