Dagens Nyheter – 24 augusti 1869, sida 2

15 lek och fått intet igen? Nu utbrast Ester i snyftningar. — Jag hoppas, att du skall blifva lika lycklig sed din. man, som din, mor var, det med mig, och ändå, mitt barn, gifte jag mig med hedbe utan kärlek, och:blott derför att hon var rik. — At egennytta således, inföll Esteri en ton, som något antydde fasa. i — Allileles. Jag behöfde förmögenhet; hon egde sådan, och vi blefvo ett par lyckliga makar. i . sd — Tyckliga utan kärlek? afbröt. honom Ester; jag kan ej fatta .en sådan lycka. — Men din mor gjorde det; hon; lärde mig älska. Brukspatron Roman tystnade. Ester lade tigande sina. armar om hans hals och tänkte. — Skulle jag möjligen kunna vinna den kärlek, jag nu så bittert begråter? För ett ögonblick försvann bitterheten ur hennes hjerta, och hon tyckte sig vilja göra allt för att blifya älskad, men Ester kände föga eller intet af sin egen karakter, då hon hängaf sig åt ett dylik hopp. Den unga qvinnan var icke en af .dessa. sjelfförsakande naturer, som för att blifva älskade tåligt underkasta sig de största uppoffringar. ; Ester var ett bortskämdt barn, med ett stolt och pockande sinnelag, en rörlig fantasi, som så väl i ondt som godt lätt för