Dagens Nyheter – 23 augusti 1869, sida 2

— 86 Äfven ett bröllop, om än aldrig så muntert, har ett slut; så ock med Esters. Klockan två tog Erik Malmberg sin brud vid handen och förde henhe från föräldrahemmet till den vagn, som skulle förflytta de nygifta till deras i närheten åf staden belägna egendom. Erik hade undanbedt sig att blifva ledsadad af tärnor; han ville ensam utad något följe föra Ester till det nya hem, som skulle blifva hennes. Kusken smällde med piskan och vagnen skulle just -rulla bort, då ynglingen, som setat på stened vid porten, rusade upp med en rörelse liksom för att kasta sig framför hästarne, som dervid gjorde en sats åt sidan och skyndade sedan helt förskräckta bort med de unga makarna. : — Hvad gör dw-här; yttrade en bredaxlad man och Iåde sin hand på ynglingens skuldra. Den sednate sade med dof röst: — Hvarför, farbror Gunnar, blandar ni er i mina handlingar? —Icke just i ditt görande och låtande har jag någon lust att blanda Mig, Men mig lyster skydda din mor från flera gsorger, Du är en otacksam .slyngel, som icke förtjenar att vara hennes son, då du bär dig åt, såsom du hår för afsigt att göra. — Jag är ej otacksam, jag är olycklig, svarade ynglingen; jag saknar mod att fram