Dagens Nyheter – 23 augusti 1869, sida 2

a släpa mitt lif, sedan jag intet eger att hoppas på. — Såå, omedin mor tänktssöm du, hade hon långt för detta kastat bort sitt lif: Gå duchem och tänk ut ett bättre sättatt försona dig-mel ditt öde, än det du nu rufvar öfver. Xnglibgen rörde sig icke. — Gå, säger jag, upprepade mannen med så djupt allvar, att hans stämma blef oemotståndlig. Ynglingen lyftade det sänkta hufvudet och såg på Gunnar. — Ja, jag skall gå, mumlade han och aflägsnade sig. z Hela öfra våningen i manbyggnåden på Lybo bruk var rikt upplyst, och betjeningen väntade i högtidsdrägt spåsitt unga herrskap. Oc Bruksklockan hade förkunnatjatt två och en half timma voro förlidna på det nya dygnet, då en vagn körde upp och stannade vid stora trappuppgången. Erik lyftade un den sin unga fru och bar henne uppför trappan, utan att med en blick eller en rörelse på hufvudet besvära tjenarnes helsningar. Han! var. otålig att så fort som möjligt föra henne-in: i den boning, som skulle blifva hennes, och med detssmma undandraga dem dessa nyfikna blickar. Han teg sjelf af henne öfverplaggen, och