Dagens Nyheter – 21 augusti 1869, sida 2

ögonsten och glädje! — tillade fru Gerda med strålande blickar. Men den:unge drömmaren -vid minnesvården vaknade. upp ur. sica: fantasier, tryckte en liten guldmedaljong till sina läppar och gömde den åter vidsitt bröst. Sedan han hastigt med sin hvita näsduk. farit öfser sina ögon, för att ej förråda vågot spår af vekhet, närmade han sig med elegant hållning det. mötande: sällskapet. Claes Ardelii sextonåriga: dotter -rodnade nelt djrpt, då knsin Agnar, tryckte hennes hand. jOn riktigt ståtlig och vacker ung mani — hviskade Erik Hallin till Bruno. — Du:i borde låta honom bli diplorsat; sty vi behöfra: sådana der figurer, för att. upprätthålla sanseendet, åt vårt lilla Javd. Han får bli hvad han vilt — svarade Bruno — bara: hanchåller mitt, löfte till Birger och blir en upplyst, hederlig, frioch sjelfständig man. Men den, som kunnat lä:a iung Agnars tankår, der!han :atods-ivid -granitvården öfver sin morbror; hvilken han ännu iqvarhöll i-minnet från sind barmaår och hvars skrifter ban änru bred: hänförelse läste och-adopterade såsom mönstef för sin. egen dörfattarekallelse; den, som kunnat läsa i den unge monnens, tankar, skulle der ha sett med eldskrift dessa-ord: Adle, hädangåbdgne; låt mig, ehuru. ovärdig. jag: är, få upptaga. Eliasmanteln; du: fällde under: din häs da: färd, : och-likt dig. blisen Jiten länk i den elektriska kedja, med kKvilken Allfader sammanbinder-jord och: kintmel; låt mig lefva i din anda, ren och upphöjd ock värdigt sn sann och ärlig fackelbärare i ljusets sold. Tack, du min älskadermoders bror, för gåfvan af din stjerna, jag glömmer den aldrig,jag glömmer dig aldrig.