Dagens Nyheter – 21 augusti 1869, sida 2

vv Apropos Birger, kan jag helsa från hans Isaura — afbr it den ytterligt elegante legationssekreteraren de grafbesökandes dystra tystnad. — Jag har till och med i min plånbok en pressad blomma från hennes grafi Milano. Den originele gamle fadren dog i Gentve. De fingo således inte hvila tillsammans eliter döden, fastän de på sista åren voro så oskijaktiga i lifvet. Isauras lättsinnige make, vår Walter Silfverfelt, lär ha drunkoat i Amerika någonstans som tiggare. Han lefde för mycket: bing bång dagen lång? i sina dar, och hann sldrig i don nya verlden bli en stadgad och törbättrad menniska som du, min kära Bruno. Men den rumera ålmänt aktade ocwantedde bruksdisponenten rynkade sina ögonbryn vid det bittra minnet. Innan sällskapet åter intagit Sina värmar, hejdadez det af en förstpen och påfligenstras;hark, som bjöd ut cigarrmunstycker. Mannen hade ett smutsigt skägg och ett vidrigt utseeade, der han, enögd och haltande, nästan poekade sig till uppmärksåmhet. Vid åsynen af Bruvo, Claes cch Erik drog han sig häpentilibaka, möndock för sent, ty de tre stjernebröderta hado redan, trots förändringen, igenkännt Corfitz Sozderling. De vände honom ryggen med förakt, liksom he!a verlden numera gjorde det och metall sin oförskämdhet hade usli: gen likväl ännu förmåga att skämmas för sitt elände. Han tåtsade som han ingen känat och af ingen blifvit igenkänd Utstruken från embetiverket, nada den utrumlade lättingen, sedan Han hjelpt Walter att förstöra sin förmögentet och j 1 spelat bort silt giftermålshonorariutmöech sina af igeueral v. Gallen så försmädligt donerade femhundrade