Dagens Nyheter – 21 augusti 1869, sida 1

riksdaler, tillbragt sitt lif dels som skandalskrifvare, dels som så kallad bränvinsadvokat, och dömd för åtskilliga bedrägerier, efter utståndet straff sällat sig t.ll samhällets värsta afskum. Vid den enkla thesupå, familjerna intogo på hotell Rydberg i Brunos gästrum, sökte legationssekreteraren i lifliga färger måla för Agnar diplomatens lyckliga lif, men uen unge doktorn! var en föga intresserad åhörare. Det är alldeles märkvärdigt hvad nirappellerar Birger Sigurdsson, min unge doktor filosofie! — slutade den komplimeutsrande eleganten. — Det är som om han inte vore död för många Herrans år sedan! tHan är det inte heller — svarade Agnar med en blick så djup, att diplomaten med sin fjäderlätta karakter nästan studsade och började tänka på Svedenborgs visioner. — Birger Sigurdssona är inte död! Jag vet inte hvart uselheten, svagheten, menaklighetsafskrädet, med ett ord affällingarne från menniskans höga bestämmelse ta vägen efcer döden; men ett vet jag, och derpå tror jag fullt och fast, att Allfader väl kan ordna annan plats och utstaka nya banor för dem, som älska att vandra i ljusst, men säkert har Han ställt det så, att den, som lefver för. dygd och heder, sanning, frihet, upplysning, aktning för det rätta och för menniskovärdet, den dör aldrig. . Affällingarne Erik Hallin, Claes Ardelius och Bruno Wachtel tuggade mer eller mindre förlägne sina underläppar, men Gerda och Signe betraktade ung Agnar med hänförelse och i deras tårskimrande ögon stod tydligen att läsa: Gud vare lof! Birger är icke död, han lefver! Slut. pa