Dagens Nyheter – 21 augusti 1869, sida 1

Han tillhör inte längra jorden. Behåll i hjertat hans bild sådan den var i lifvet. Djiden har alltför tidigt börjat förintelsens grymma verk. Birgers sköna anlete är mycket förändradt. Och inte ens en blomma har jag att lägga till de andra! — suckade Isaura, till utseendot sjelf mera död än lefvande. — Jo, jo, jag har! — Hon gaf hviskande en befallning åt sin kammarjungfru, som stannat vid dörren. Denna återkom efter några sekunder med en elegant kartong, ur hvilkea Isaura brådskande vpptog on lagerkrans af silfver. 3e här! Fäst dea här på locket! — sade hon till dan arbetare, som ännu höll skrufvar och verktyg i sin hand. Ska den följa med ner i jorden ?24 — frågade snickaren med stora ögon. Ja, ja, i jorden! Dea skall vara sig lik, då alla de andra kransarae förvissnat! Fäst den stadigt fast på lockst. Isauraföll i famnen på Signe och tillade: Hvem är värdigare denna lagerkrans än han, som lärde mitt hjerta att älska och lida och gaf det nyckeln till min konst. — Anu en gång kastade sig den sköna skådsspelerskan öfver kistans lock och utropade under enhjertslitande veklagan: Min Birger ! Gerda, Signe och Fanny förde straxt derefter den afsvimmade undan de kringståendes frågande blickar.