Dagens Nyheter – 20 augusti 1869, sida 1

blifvit affälliog, jag som andra, från min barndoms svärmerier, min ungdoms drömmar och min mannaålders ideer och förhoppningar. Nej, min syster Fanny, om du tänker på mig i dina böner, så bed om en stilla död åt min bräckta kropp och om evinnerligt lif åt de id6er, som omgifvit min ande med idel blommor. Om jag tänker på Birger i mina böner! — svarade Fanny med en röst, hvaruti hennes glödande och trogna, men okända och obesvarade kärlek vibrerade såsom i ett stilla, klagande ackord. Jag lemnar lifvet med blott en enda ouppfylld önskan, en fråga, på hvilken jag väl får svar deruppe. Vill Birger yppa denna önskan, nämna denna fråga? Ja, Fanny, du kan hjelpa mina systrar att forska och att tacka, när mina läppar inte kunna det längre. En hemlighetsfull välgörare har i många år gifvit mig en riklig hjelp, utan hvilken jag kanske aldrig mäktat fortsätta mina studier, och sedan öfverflyttat sitt ädelmod på syster Gerda. I början kändes det tungt att mottaga den årliga och punktliga gåfvan, men ännu tyngre kiännes det att dö, utan att en enda gång få tacka. Skulle det då vara en sådan lättnad? — hviskade Fanny knappt hörbart. Ja, ack ja! — svarade Birger, afbruten AFFÄLLINGARNE af JOHAN JOLIN, 1238.