Dagens Nyheter – 19 augusti 1869, sida 2

ee dold miss Thomson kastade ömt sin arm kring väninnans lif. Ja — kulan sjunker! — svarade Birger med matt stämma. -— Hostan och kulan ha stiftat ett troförbund mot mig, de visste att det behöfles två man mot en sådan gammal berserk som jag. Jag liksom känner hur det lilla klotet glider mot sitt mål, långsamt men säkert. Öfver hennes vägar befaller icke längre vetenskapen, utan endast Gud. Följande dagen gick inte Birger ut för att fria. Hans läkare tvang honom nästan med våld att intaga sängen, ty han hade om natten haft ett anfall af blodstörtning, efter hvilket hans krafter sjönko synbart. Gerdas och Signes resa uppsköts, Fanny bad att få dela deras ömma omsorger om den käre sjuke. Han hade tre kärleksfulla qvinliga väsen kring sin bädd, och han smålog med vemod åt sin lycka att vara så omhuldad. Gerda och Signe hade ett ögonblick för någon anordnings skull lemnat rummet. Birger var allena med Fanny. Lampan kastade ett matt sken kring rummet, oktobergvällens dimmor föllo som ett sorgdok rundt kring den lilla byggninger. tAr det du, kär moder min? — hviskade den sjuke, som stundtals hade feber och feberfantasier, och hvars krafter hela degen sjunkit till en oroväckande grad,