Dagens Nyheter – 19 augusti 1869, sida 2

JU fälling från dina och vår fars höga idder och nöjer mig med lyckan att vara en småmenniska i en småstad med små anspråk och — törs jag förtro dig min fröjd — små, små förhoppningar. Min Claes är det älskvärdaste barn till menniska under solen och lika flitig och ordentlig i stort, som han är oordentlig i smått. Gud välsigne honom! Men Birger hade på sista året haft ännu ett par anledningar till sann glädje; han var försonad med Isaura och med — Bruno. Isaura hade tillskrifvit honom ett långt och varmt bref, i hvilket hon omtalade brytningen med sin make, den ansedde ädlingen, som jemte sin trogne stallbroder, den numera enögde och halte Sonderling, på de tyska spelhusen förstört hennes hela arf efter generalen, och lemnat sin unga maka vind för våg, medan han sjelf tillbringade ett lif af oupphörliga orgier. Hon var nu lagligen skiljd från sin ovärdige make och framlefde under sin gamle fars beskydd ett äradt konstnärslif dels i Frankrike och dels i Tyskland, hvars språk hon lärt sig och hvars teaterpublik hon derigenom ytterligare lyckats förtjusa. Isaura beskrefiminsta detalj äfventyret med och motiverna till Walters gömmande i garderoben, hon skildrade i lifiga färger sittisande mottagande af fru Aurora och af Birger sjelf under feberyran i Köpenharan; hon tecknade med finhet sin stolthet som qvinna, sin fåfänga