Dagens Nyheter – 18 augusti 1869, sida 1

kallade grundpelare — skiljdes som de bästa vänner. Öscar den milde var en för djuptänkande och upplyst man, för att icke inse huru tidningen Sanningen i grunden var monarkien mycket mera tillgifven än mången dess beprisade trotjenare; han fann att Birger ingenting annat åsyftade än att lägga konungens hufvud mycket närmare folkets hjerta, och att de väsendligaste hindren för ett sådant närmande voro royaut6ns imposanta emblömer och den afgudadyrkan, som egnades dem. Det var ett samtal således mellan två ädelsinnade och fosterlandsälskande reformatörer, som på skiljda vägar och mer eller nmitadre energiskt sträfvade mot samma mål, upplysning, förädling, försoning. Författaren till arbetet Om straff och straffamstalter och till de förtjenta afhandlingarne om folkundervisningen skiljdes under de välvilligaste uttryck från äreminnestecknaren, som fått Svenska Akademiens stora pris, och från författaren till den avicka satiren Om kommunismen. Birgers många fiender slogo sig för sina bröst af bestörtning öfver konungens nådiga välbehag för konungslighetens förklarade fiende?. Birger, som blifvit alldeles intagen i konungens personlighet och med glädje erinrade sig alla detaljer af det långa samtalet dem emellan och alla de uttryck, som vittnade om monarkens varma intresse för