Lyrbtondeforsta Kapwret. Inför konungen. Birger tärdes och magrade allt mer och mer. Hostan och kulan arbetade i kapp, ett par nitiska minörer, som undergräfde hans starka kroppskonstitution och kommo hans jättekrafter att svigta. Läkarne förordade en resa till södern och ett vistamde i dess milda klimat, men Birger ville icke öfvergifva sin Ööfvergifna syster och hemnes lille Agnar, hvilkas enda stöd han numera var, och han ville icke ännu en gång afbryta redigerendet af sin alltmera spridda tidning. Med orubblig konseqvens arbetade han för sitt stora mål: upplysning, förädling, försoning! och hans argaste fiender, som ökade sitt antal i kapp med anhängarnes, kunde inte neka honom dem honmnör, man är skyldig em värdig motståndare. Aldrig läste man i Sanningens spalter angrepp på person eller illvilliga insinuationer att den eller den vore underförstådd. Birger tycktes ha gjort till uppgift att ovilkorligen skaffa aktning åt publicistens af de kortsynta så omtvistade yrke. Vid hans angrepp mot ett samhällsondt eller ett embetsmannamissbruk gällde angreppet uteslutande det onda och missbruket, icke per