Dagens Nyheter – 18 augusti 1869, sida 1

-— Jdod Ja, det var då både ömkligt och löjligt, att den der galne landsortsaktören, en riktig korsikanare för öfrigt, skulle sluta så eländigt. Och ni är säker på att Isaura inte känner till sin fars födkrok? Inte ännu, och när Walter kommer med sin unga fru på andra sidan Östersjön, kan det vara tids nog att hon får veta allt. Ämna de verkligen resa? — utropade generalen med bestörtning. — Jag skulle då inte längre få se henne! — Tlans ansigte öfverdrogs plötsligen af ett dystert moln, ur hvilket ögonen likasom sköto blixtar: det var den platoniska kärlekens dödsryckningar. . Om en halftimma ä vi hos guldsmedens Juno — tröstade reskamraten. Man kom fram till marknaden i Stora Hattlinge. Bland hvimlet och stimmet af köpare och säljare, blandadt med pipande oljud från positiver, fioler och klarinetter, i trängseln af stojande och halfrusiga bonmddrängar, spanade Vv. Gallen endast efter guldsmedens stånd. Der stod det ändtligen nästan ytterst på marknadsgatan och utmärkande sig framför de öfriga genom sin storlek och sin soliditet, representerad af väldiga låg och jernbommar, och inne i den starka buren satt den sköaa lockfogeln, guldsmedens dotter, hvilkens högväxta figur, junoniska former och nordiskt vackra anlete icke förAFFÄLLINGARNE af JOHAN JOLIN. 11.